Katten som hittegods

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd bör en katt som har tagits emot av polismyndigheten förvaras hos ett djurstall (katthem) eller hos en enskild person som är lämplig för uppdraget. Inte sällan är ”en enskild” upphittaren själv om denne är villig att åta sig uppdraget och bedöms ha tillräckliga kunskaper för att ta hand om katten. Någon mer omfattande utredning om upphittarens kunskaper på området görs dock knappast i dessa fall.

Många polismyndigheter har utvecklat goda samarbeten med lokala katthem för att få hjälp med kattens vård, omsorg och eventuell utplacering. I avvaktan på att en ägare ska göra anspråk på katten får den då vistas på ett av de katthem som den aktuella polismyndigheten har avtal med.

Enligt lag ska hittegods vårdas väl och det innebär att polisen måste ta ansvar för kattens vård och omsorg och kostnaderna denna medför. Tre månader är den tid lagen föreskriver att hittegodset ska tas omhand av polismyndigheten. Om ingen ägare ger sig till känna inom tre månader tillfaller godset – dvs. katten i det här fallet – upphittaren. Om upphittaren vill ha katten är denne skyldig att ersätta polisen vad det kostat att förvara och vårda katten under den tid polismyndigheten har haft hand om den. Om upphittaren inte gör anspråk på katten tillfaller den istället polisen som då har rätt att sälja eller omplacera den. Katten skrivs i dessa fall normalt över på det katthem där den har placerats.

Det finns dock ett undantag från tremånadersregeln i lagen som medför att polisen har rätt att göra sig av med hittegodset tidigare om omvårdnaden av hittegodset är förenad med stora kostnader eller om det finns särskilda skäl. De kostnader som kan accepteras för förvaring och omvårdnad av hittegods utgår från föremålets värde och en katt som är i behov av veterinärvård kan därför, om det inte är fråga om en dyr raskatt, snabbt hamna i kategorin stora kostnader. Polisen och katthemmen brukar i dessa fall lösa saken genom att katten skrivs över på katthemmet innan tremånadersgränsen har uppnåtts. Som exempel kan nämnas att i Stockholm gäller 10 dagar för de katthem som har avtal med polisen. Polismyndigheten betalar då katthemmet för förvaringen för den tid katten har befunnit sig på katthemmet, och i förekommande fall möjligen för den akuta vård som varit nödvändig.

Det har rapporterats om att vissa polismyndigheter har varit ovilliga att ta emot upphittade katter. Om du som upphittare råkar ut för det, var påstridig! Det är polisens ansvar enligt lag att ta hand om den. Samtidigt är det viktigt att skilja på borttappad och övergiven.

Läs på Polisens hemsida om katten som hittegods.

Övergivna och förvildade katter
En övergiven katt eller en förvildad katt är inte polisens ansvar utan Länsstyrelsens och kattens situation ska därför anmälas till dem. Information om hur man går tillväga i dessa fall finns på Länsstyrelsens hemsida.

Obs! Eftersom förvildade katter oftast avlivas om de omhändertas av Länsstyrelsen så rekommenderar SVEKATT att man istället kontaktar närmaste katthem eller katthjälpsorganisation som arbetar enligt No Kill-principen. En katt som kommit vilse eller blivit hemlös av andra skäl kan snabbt bli skygg och förvildad men lika snabbt återgå till att bli tam när den kommit in i trygghet. Det kan vara svårt att avgöra om en katt verkligen är förvildad eller bara väldigt rädd. Även katter som varit förvildade länge eller som fötts ute av en hemlös mamma kan bli sociala eller få ett bra liv som t ex i en TNR-koloni. Läs mer om förvildade katter och TNR på SVEKATTs hemsida.