No Kill-rörelsen är väl utvecklad i många andra länder, framför allt i USA, medan den i Sverige fortfarande är i sin linda. Med utgångspunkt i den amerikanska definitionen skulle en motsvarande svensk definition kunna se ut så här:
• Omplaceringsverksamhet via katthem eller annan typ av adoptionsorganisation.
• Socialisering/habituering av skygga/förvildade katter för att anpassa dem till ett bra liv tillsammans med människor, samt rehabilitering av katter med beteendeproblem.
• Trap-Neuter-Return (TNR) Katterna fångas in, kastreras, vaccineras, id-märks/registreras och undersöks av veterinär. De katter som anses lämpliga för omplacering får nya hem, övriga sätts tillbaka i kolonin som sköts om av volontärer. Dessa ser till att katterna dagligen får mat och vatten och att de har varma och torra sovplatser. Volontärerna kontrollerar katternas hälsa och att ev. nya katter som söker sig till kolonin fångas in och ägare eftersöks.
• Rådgivning för kattägare om hur man själv kan avhjälpa beteendeproblem, hur man kan omplacera sin katt och andra vanliga frågor för att undvika att fler katter överges eller avlivas.
• Informationskampanjer för att höja kattens status, öka kunskapen om god katthållning, informera om vikten av att kastrera, id-märka/registrera, motverka oseriös avel och uppmuntra till att istället adoptera från en djurskyddsorganisation.
• Kastrerings- och id-märkningskampanjer där kattägare erbjuds att kastrera och id-märka sin katt till en lägre kostnad.
• Volontärverksamhet för att minska kostnaderna och kunna hjälpa fler katter. Volontärerna bidrar också med yrkeskunskaper inom andra viktiga områden som t ex marknadsföring, ekonomi, hantverkskunnande mm. Genom sina kontaktnät hittar de även nya kattköpare, bidragsgivare samt sprider information om god katthållning.
• Jour-/akuthem där volontärer tar hand om hemlösa katter i sina egna hem ger djurhemmen större kapacitet och är ett bra alternativ när man arbetar med att socialisera/habituera skygga och förvildade katter.