Om id-märkning

Varje år kommer tusentals katter bort från sina ägare och väldigt många av dem hittar aldrig tillbaka hem. Om katten saknar id-märkning eller är id-märkt men inte registrerad är det oftast mycket svårt för upphittaren att spåra ägaren.
Om id-märkning

Varför ska man id-märka sin katt?

Katter kan gå mycket långt hemifrån, vissa har t o m åkt till andra änden av landet som fripassagerare med en bil eller färja. Katter kan vara borta väldigt länge men det finns ändå en chans att få tillbaka sin katt efter lång tid, under förutsättning att katten är både id-märkt och registrerad.

Katter som kommit vilse kan snabbt bli skygga för människor och en skygg katt utan id-märkning löper stor risk att bli avlivad om den skulle bli omhändertagen av myndigheterna. Genom att id-märka/registrera och kastrera din katt bidrar du till att minska antalet hemlösa katter.

Hur går det till?

Id-märkning kan göras genom en tatuering i örat eller genom ett chip under huden.

Tatueringen sitter i ena örat och utförs av veterinär när katten är sövd, vanligen i samband med att man låter kastrera katten. Tatueringen kan bli svårtydd med tiden och kan vara extra svår att se på katter med mörk päls men det finns knep som underlättar. För att söka i registren räcker det att man kan tyda några siffror och bokstäver.

Chipmärkning blir allt vanligare. Ett mikrochip förs in under huden i kattens nacke. Katten behöver inte sövas och det känns inte mer än en vanlig vaccination. Chipet varken syns eller känns utifrån. För att läsa av id-numret krävs en speciell chipläsare. Sådana finns t ex hos veterinärmottagningar, hos polisen och på katthem. Mikrochip är en mycket pålitlig form av märkning och det är ytterst sällan ett chip slutar fungera. Det finns även andra fördelar med chipmärkning. Numera finns kattluckor som läser av kattens chip. På det sättet kan man undvika att få in andras katter i sitt hem. Det finns även matskålar som bara tillåter katten med rätt chip att komma åt maten. 

Registrering
En id-märkning utan registrering är inte till mycket hjälp ifall katten kommer bort. I och med att katten blir tatuerad eller chipmärkt blir den inte  automatiskt registrerad. Här kan praxis variera mellan olika veterinärmottagningar så var alltid noga med att se till att katten verkligen blir registrerad.

Det finns två stora register för katter i Sverige: SVERAK (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) och DjurId – SKK/Svenska kennelklubbens ägarregister. SKK tar ut en avgift medan det är gratis att registrera sin katt hos SVERAK. Vi rekommenderar att du anmäler katten till båda registren. Kom också ihåg att uppdatera adressuppgifterna om du flyttar eller säljer/överlåter katten till någon annan.

Andra hjälpmedel

Även om katten är id-märkt så kan det vara bra att den ändå har ett halsband eftersom det är synligt på långt håll och signalerar att katten har en ägare. Använd alltid halsband med säkerhetsspänne som utlöses om katten skulle fastna och välj gärna en modell där du kan ange ditt namn och telefonnummer. Det finns också små praktiska metalltuber att fästa på halsbandet där man kan lägga in en liten pappersremsa med kontaktuppgifter. Obs! att ett halsband kan aldrig ersätta id-märkning/registrering eftersom katten kan tappa halsbandet.

En sk. kattpejlare kan vara till god hjälp när man vill hitta sin katt. Den består av en liten sändare som fästs på kattens halsband, med hjälp av en pejlare kan man sedan spåra signalen som skickas ut av sändaren. Den enda nackdelen är att signalen kan ha svårt att tränga igenom tjocka väggar. Det finns även GPS för att spåra husdjur men de används ännu så länge mest för hundar eftersom de fortfarande är lite för stora och tunga för att vara bekväma för en katt.

Vanliga myter

Myt 1. Min katt behöver ingen id-märkning eftersom det är en innekatt.
Det är tyvärr en vanlig missuppfattning att man inte behöver id-märka innekatter. Det är dessvärre rätt vanligt att innekatter kommer ut av misstag. De kan trilla ut genom ett fönster som lämnats öppet lite för mycket, de tar sig ur transportburen när man åker till/från veterinären/sommarstugan/ kattvakten eller de sliter sig vid koppelpromenader. Katter som inte är vana vid att vara utomhus drabbas ofta av panik, springer sin väg och hittar sedan inte tillbaka hem igen. Innekatter är också dåligt rustade för att klara det tuffa livet utomhus.

Myt 2. Min katt är van att vara ute. Han hittar alltid hem.
Även vana utekatter kan komma vilse eller råka ut för en olycka. En katt som blir skrämd, t ex om den blir jagad av en hund eller annan katt, kan springa långt utanför sitt vanliga revir och sedan ha svårt att hitta hem. Katter är nyfikna och gillar att utforska skrymslen och vrår och kan därför lätt bli instängda t ex i förråd eller soprum. De kan också kliva in i en bli och åka med långt ifrån hemorten innan de upptäcks. Katter som vistas ute kan också bli "omhändertagna" av människors som vill väl och tror att det är en hemlös katt. Om katten befinner sig på en tillfällig adress, t ex hos en kattvakt under tiden som husse och matte är på semester, så är risken extra stor att katten kommer bort eftersom den inte är lika bekant med omgivningen som hemma. Sist men inte minst är trafiken en stor fara för katter som vistas ute, i synnerhet i tätorter. Om det värsta skulle hända och katten omkommit i en olycka så vill nog de flesta av oss gärna veta vad som hänt men utan id-märkning är risken stor att ägaren aldrig blir underrättad. 

Myt 3. Jag känner väl igen min egen katt och min katt känner igen mig.
Katter som varit borta under en längre tid kan förändras mycket till utseendet. Pälsen kan bli blekt och/eller tovig. Katten blir ofta mager och den kan förfrysa öronen. Det är heller inte alltid lätt att komma ihåg särskilda kännetecken när det gått en tid om man inte har bra fotografier. En katt som varit hemifrån kan också bli skygg, även gentemot sin ägare. Detta går snabbt över när katten väl kommit in i värmen igen men det kan göra det svårt att säkerställa att det verkligen är ens egen katt.