Detta kan du göra om du hittat en katt

Vilka katter bör tas in?

Är katten medtagen, sjuk eller skadad så ska katten alltid tas in och veterinär kontaktas omgående.

Kattungar ska alltid tas in. Kontrollera om det finns fler kattungar och en kattmamma i närheten och se till att få in dem också. Skilj aldrig kattungar och kattmamman åt.

Är katten i dåligt skick (mager, smutsig, tovig) eller extremt hungrig och ”desperat” bör den också tas in. Dessa katter behöver många gånger ”matas igång” försiktigt enligt principen ”pyttesmå mängder (blöt-)mat – men ofta”. Kontakta veterinär för handledning!

• Katter som befinner sig på en plats eller i ett område som innebär akut fara för katten bör också tas in medan man söker efter kattens ägare.

Nakenkatter bör vanligtvis tas in då de klarar såväl sol som kyla dåligt.

• Ta också in katten om det är uppenbart att ”något inte stämmer”.

• Tar du in katten så håll den avskild från dina egna husdjur i början för att minska risken för ev. smittspridning. Kan du inte själv ta in katten så försök hitta ett tillfälligt jourhem i väntan på en mer varaktig lösning. Annonsera alltid aktivt efter kattens ägare både på Internet och i närområdet!

Ser katten ut att må bra, men uppfattas (eventuellt) vara vilse eller hemlös, så kan katten få vara kvar ute medan du söker efter kattens ägare. Detta under förutsättning att katten befinner sig i en ”ofarlig” omgivning.

Ställ ut vatten.

• Se gärna till att det finns en torr och varm sovplats där katten kan gå in vid behov.

Ge katten mat endast vid behov. En katt i gott skick som kan antas bo någonstans i närområdet bör t ex inte matas om den hälsar på då och då i er trädgård.

• Tänk på att även katter med halsband på kan vara bortsprungna!

 

Hur hittar jag kattens ägare?

• Kolla om katten har ett halsband som är märkt med ägarens telefonnummer (ofta på insidan av halsbandet). En del katter har olika typer av berlocker via vilka man kan spåra kattens ägare.

• Om katten mår OK och kan vara kvar ute samtidigt som du är osäker på huruvida katten är vilse eller inte så kan du prova att fästa ett meddelande på kattens halsband där du ber en eventuell ägare att höra av sig (”Är det här din katt – var snäll och ring mig på tfn XXXXXXX”).

Om katten saknar halsband kan du köpa ett halsband med ett säkerhetsspänne på samt en ”tub” där du kan lägga ett meddelande till kattägaren (se förslag på meddelande ovan). Det är viktigt att halsbandet lätt kan falla av ifall katten fastnar i någonstans, eller ifall katten skulle fastna i med en av sina egna tassar i halsbandet! Välj därför alltid halsband med säkerhetsspänne på!

• Många katter är id-märkta.Katter kan vara id-märkta på två olika sätt: antingen via en tatuering i kattens öra eller via ett mikrochip under kattens hud (vanligtvis i nacken). En del katter är både örontatuerade och chipmärkta.

Örontatueringen kan ibland vara otydlig och därmed svårläst. Då kan man prova att fukta kattens öra (ev. med matolja) för att därefter genomlysa örat med en ficklampa från örats baksida. Ibland kan man också behöva tvätta rent örat och klippa bort en del päls för att kunna se vad det står i örat. Om du enbart kan tyda vissa siffror/bokstäver så kan en sökning i registren ändå göras. Hur du gör då kan du läsa på SVERAKs resp. SKKs hemsidor. Många veterinärer är duktiga på att tyda otydliga örontatueringar och kan hjälpa till med att söka i ägarregistren. Detta görs vanligtvis gratis.

Chip-märkningen kan man inte se med blotta ögat eller känna utan den måste scannas av med ett speciellt mätinstrument. Chip-koll kan göras gratis hos t ex veterinär eller polis men också på många katthem. Ring alltid innan du åker dit med katten! Är katten chip-märkt så kan du sedan söka efter ägarens kontaktuppgifter i de ägarregister som finns, eller få hjälp att göra detta.

Det finns två olika ägarregister för katter: SVERAKs ägarregister respektive Svenska Kennelklubbens register DjurId. Kattens id-märkning kan vara registrerad antingen i ett av registren eller i båda. Du kan antingen söka själv i registren via Internet, eller ringa SVERAK respektive SKK för att få hjälp med att söka. Veterinärer, polis och katthem brukar också kunna hjälpa till med att söka i de båda ägarregistren. Katten kan också vara registrerad i ett utländskt register om den t ex varit med sin ägare på semester i Sverige. Den kan då spåras via det Europeiska registret Europetnet.

Kontakta polisen (tfn 11414) för att höra om en katt med motsvarande utseende finns anmäld som saknad.

I dagsläget saknar många katter såväl halsband som id-märkning. Det innebär vanligtvis inte att katterna är övergivna eller hemlösa, många av dessa katter är både ägda och älskade. Men var observant på om katten börjar se mager, sliten eller smutsig ut. Var extra observant när det gäller långhåriga katter eftersom de riskerar att hinna bli mycket magra under all päls (och under sina tovor) innan någon upptäcker och reagerar på kattens situation.

Om inte du själv eller någon du känner kan ta sig an katten i väntan på en varaktig lösning så är polisen skyldiga att ta emot katten (tfn 11414). Om katten är skygg är det dock bättre att ta kontakt med närmaste katthem eller kattorganisation som arbetar enligt en No Kill-policy (t ex ett SVEKATT-anslutet katthem. De kan hjälpa till med infångning och därefter ta hand om katten på rätt sätt. En skygg/förvildad katt som omhändertas av myndigheterna blir med största sannolikhet avlivad om den är omärkt. Även helt tama katter kan f ö verka skygga när de är rädda och stressade och riskerar då att avlivas om de inte är id-märkta.

 

Annonsera

Vare sig katten behöver tas in omgående eller inte så bör ägaren efterlysas om katten verkar vara vilsen eller misstänks vara hemlös. Sätt upp massor av efterlysningslappar i närområdet där du efterlyser kattens ägare/uppgifter om katten. Lägg även efterlysningslappar i folks brevlådor. Lappa allt längre bort vart eftersom tiden går. Ha tydliga foton på katten på lapparna (se artikel om id-fotografering av katt), en beskrivning av kattens färg, tecken och utseende samt uppgifter om hur man kommer i kontakt med dig.

Tips
Det kan vara bra att inte berätta riktigt allt om katten när man efterlyser dess ägare. Behåll gärna någon uppgift för dig själv som ägaren sedan får redogöra för när denne hör av sig och vill hämta hem katten. Det kan t ex vara kattens id-nummer ifall katten är id-märkt men inte registrerad, någon detalj i kattens utseende eller varför inte färgen/utseendet på kattens halsband (om katten har ett sådant på sig). Det är viktigt att katten återlämnas till rätt ägare, då minskar risken att katten ska råka illa ut. Ägarna bör också kunna visa upp t ex papper eller fotografier som stöder att katten är deras.

• Ta också hjälp av Internet. Förutom SVEKATTs söksajt så kan du efterlysa kattens ägare på olika Facebook-sidor såsom t ex Vi längtar hem, Bortsprungna katter – djur.id, Hittakissen, mfl. Även Blocket har en efterlystsida.

• Många katthem erbjuder möjlighet att efterlysa ägaren till en upphittad katt via deras hemsida/Facebooksida.

• Annonsera även i lokaltidningen. Alla använder inte Internet och är inte ute på efterlystsajterna.

• Kolla även in annonser där folk efterlyser sina katter. Sådana annonser finns ofta på t ex anslagstavlor, i lokaltidningen och på Internet.

 

Katten kan ha ändrat utseende 

Tänk på att katten kan ha varit ute en längre tid och kan ha tagit sig långt hemifrån (t ex liftat med en bil). Katter som har varit ute en längre tid kan ibland se rätt annorlunda ut mot vad de gjorde vid den tidpunkt då ägaren fotograferade sin katt. Katten kan nu vara mager och smutsig, med rinniga ögon och matt, solblekt, sliten och tovig päls. Katter som har varit ute en tid kan också bete sig annorlunda än vad de gjorde innan de försvann (t ex verka mer skygga eller förvildade). Olika kameror och ljusförhållanden är också sådant som kan påverka kattens färg och utseende på foton. Avfärda därför inte ”möjliga efterlysta katter” alltför snabbt, även om nyansen på pälsen eller någon nytillkommen skada gör så att katterna inte ser helt identiska ut. Kontakta den som har efterlyst sin katt så att ni tillsammans kan avgöra om det är ”rätt” katt eller inte.

 

Om kattägaren hör av sig

Om någon hör av sig och säger att katten är deras så försök försäkra dig om att det verkligen är så. Fråga efter ”särskilda kännetecken” redan när personen ringer (d v s be att den som ringer beskriver färgen på kattens halsband, ev. id-märkning, någon detalj i kattens utseende eller motsvarande redan vid den första kontakten).

Be gärna att få se foton som ägaren har tagit på katten tidigare. Kontrollera noga så att det verkar vara samma katt (jämför kattens teckning, särskilda kännetecken etc men kom samtidigt ihåg att foton kan ”ljuga” om kattens färgnyans mm, och att t ex långhåriga katters pälslängd/pälsmängd kan variera påtagligt beroende på årstid. Katter i dåligt skick kan rent allmänt se väldigt annorlunda ut mot vad de gjorde innan de sprang bort). Kanske har ägaren också någon form av papper på att katten är deras.

Det händer dessvärre då och då att kattägare tar fel i sin iver över att ”äntligen ha hittat katten” och därför kommer hem med ”fel” katt. Det kan ibland upptäckas först efter flera dagar (när t ex ”ägaren” upptäcker att den kastrerade katten plötsligt har blivit okastrerad igen”). Men gissningsvis är det mer vanligt att folk inte känner igen sin (omärkta) katt när katten har varit borta länge och blivit skygg och illa medfaren.

Tyvärr händer det i enstaka fall att personer försöker tillskansa sig djur som de inte äger och som de inte har för avsikt att behandla väl. Därför är det viktigt att alltid försöka försäkra sig om att det är kattens verkliga ägare som man lämnar ut katten till.

När katten väl är hämtad av sin ägare så är det viktigt att ta ner alla efterlysningslappar för att förhindra nedskräpning och för att folk lättare ska kunna fokusera på de katter som fortfarande behöver hjälp! Skriv också en rad i dina annonser på Internet och berätta att katten är hemma igen. Kontakta även polisen och tala om att kattens ägare är hittad.

 

Ta katten till ett katthem

Åk aldrig till ett katthem med en upphittad katt utan att först ha ringt dit och kollat om det finns plats för katten. De flesta katthem har fullbelagt och har bara tillstånd att hålla ett visst antal katter. Ofta måste katten stå i kö en tid innan katthemmet kan ta emot.

Välj i första hand ett katthem med No-kill policy (t ex ett SVEKATT-anslutet katthem – särskilt om det gäller en skygg och osäker katt. Då riskerar inte katten att avlivas bara för att den är rädd och osäker. De allra flesta skygga och rädda katter kan få ett mycket bra liv ihop med människor även om det kan krävas lite extra tid, tålamod och kunskap hos de som möter katten.

Katthemmen tvingas många gånger prioritera hårt vid intag av katter. Hemlösa kattungar, hemlösa högdräktiga kattmammor och upphittade katter i dåligt skick har t ex vanligtvis företräde. Det saknas i dag närmare 2000 katthem i Sverige om alla katter som behöver det skulle kunna få en plats. Katthemmen drivs ideellt och bemannas vanligtvis av privatpersoner som på sin fritid försöker hjälpa de mest utsatta katterna i samhället tillbaka till ett gott kattliv. Katthemmen får sällan bidrag från kommunen utan måste finansiera veterinärbesök mm med de medel de själva lyckas samla in.